J E N N Y

Primavera
Sandro Bottecelli

När jag tittar på bilden just nu, vet jag nästan ingenting om den, vilka människorna är, eller vad de är, eller var de befinner sig.
Det enda jag vet är att den man som står till vänster i bilden, tydligen är någon slags romersk gud, som står med någon slags pinne och petar bort de sista mörka molnen från himlen. Fast först trodde jag att han stod och petade på något uppe bland träden. Träden ser ut som apelsinträd, det hänger runda orange gula frukter uppe bland de mörka bladen. Men mer om mannen och träden sedan.
Mitt i bilden står en vacker kvinna. Hon har en vacker beige, lite genomskinlig klänning med vackra utsmyckningar. De andra kvinnorna på bilden bär liknande genomskinliga klänningar,men deras är inte lika vackra som mitten kvinnans. Hon bär någon sorts genomskinlig slöja på huvudet, men den täcker inte ansiktet. Hon håller också i något röd blått tyg, och hon bär ett par romerska sandaletter. Hennes hår är rödblont och hon bär någon sorts huvudbonad över slöjan.
Jag kan inte riktigt läsa hennes ansiktsuttryck. Jag tycker hon ser rätt lugn och fridfull ut, och en konstig känsla av att hon bär på mycket kunskap. Samtidigt ser det nästan ut som hon har något lurt för sig när jag kollar på hennes mun. Hon står lite med huvudet på sned i en graciös rörelse och håller upp ena handen.
Rakt ovanför mitten kvinnans huvud flyger en liten ängel. Eller tja, en tjock naken bebis. Men sådana brukar ju vara änglar.
Jag tror att det är Amor. Han håller i sin pilbåge och siktar med en orange pil utan spets på tre kvinnor som står till vänster om mitten kvinnan. Han bär en vit ögonbindel som får mig att tänka på uttrycket ”kärleken är blind”.
Som sagt, så står där tre andra kvinnor till vänster om mitten kvinnan, från mitt håll sett. Alla tre har liknande böljande genomskinliga klänningar, och rödblont hår uppsatt i komplicerade frisyrer.
Något konstigt med alla kvinnor på bilden är att dem ser gravida ut.
De tre kvinnorna till vänster håller varandra försiktigt i händerna och jag tycker det ser ut som om de dansar. De tre kvinnorna har nästan ett lite sorgset eller uttråkat ansiktsuttryck, samtidigt tycker jag att dem kollar fridfullt, lite ömt och kärleksfullt på varandra. Men ändå ser det ut som om blickarna slinter lite och ingen av dem kollar varandra rakt i ögonen. Det ser i alla fall ut som om de njuter av ögonblicket.
Alla kvinnorna och Amor är barfota. De enda som har sandaletter på sig är mannen och mitten kvinnan.
Längst till vänster på bilden bredvid de dansande kvinnorna står då mannen, den romerska guden. Hans hår är tjockt, stort, mörkbrunt och alldeles krulligt. På hjässan bär han någon slags hjälm liknande huvudbonad. Hans kläder består endast av ett böljande rött tyg som är lindat runt högra axeln och ner över vänstra höften. Över axeln häger också en svart rem. I remmen är ett stort guld svart svärd fäst vid höften. På fötterna bär han sina höga grå bruna sandaletter. Han kollar upp bland lövriket som om han ser någonting där. I handen håller han någon form av brun stav som är prydd med två långhalsade drakar som slingrat sina svansar runt skaftet. Som sagt, så trodde jag att han stod och petade på något uppe i trädkronorna, men inte mörka moln. Kanske ville han få ner en frukt eller så försökte han få bort en sådan där blå varelse...
Till höger om mitten kvinnan, står en annan kvinna. Hon ser äldre ut än de andra och har ännu större mage. Hon har mer ljusblont hår och hennes klänning är annorlunda de andras. Den är beige, men inte genomskinlig, och hela klänningen pryds av blommor. Runt halsen har hon en blomkrans och precis under bysten har hon ett skärp av rosa rosor. Till och med håret är fullt av blommor, och med hjälp av kjoltyget har hon en stor ”korg” av röda, vita och rosa rosor som hon strör runt om sig. Eller, nja, hon håller bara handen bland rosorna men runt henne på marken ligger rosor, vilket det inte gör på resten av bilden. Hon är också den enda på bilden som faktiskt ler. Hon känns lite äldre och lugnare än de andra.
Men bredvid henne sker något mer oroväckande. En kvinnan ser ut som hon kommer flyende ur ”skogen”. Hennes hår är blont, vågigt och utsläppt. Det hänger blommor ur hennes mun och hon kollar med uppspärrade ögon på ”en sådan där blå varelse”. Hans hud är ljus blå och hans mörkblåa klädsel liknar den andre mannens röda tyg. Han har blått, långt vågigt hår och enorma blå gröna vingar. Fast det ser ut som om han också har ett par mindre änglalika vingar och ett par större fågelvingar. Han tittar med rynkad panna och ledsen mun på kvinnan med blommor ur munnen. Kanske ser han lite arg ut, ledsen eller besviken. Han håller runt den flyende kvinnans bröstkorg och axel, men han ser inte ut att göra henne illa på något sätt.
Han lutar sig ut från skogen och kanten av bilden. Han står inte på marken, så jag skulle tro att han kommer flygandes. Jag tycker ändå nästan att det ser ut som om dem skulle kunna vara kära, på sättet de ser på varandra. Jag tror att han är på väg att föra henne därifrån. Hon hör tydligen inte hemma där som dem andra.
Gläntan, eller skogen, där scenen utspelar sig är rätt liten. Tillvänster på bilden är det mycket glest mellan träden, och man skymtar ett mer öppet landskap. Det verkar som om gräset där är brunare och torrare och träden är gråa utan löv. Det ser ut som om det skulle kunna vara en sjö där också, med kullar och berg bakom.
Men inne i gläntan är gräset grönt och fullt med blå, gula, vita, rosa och röda blommor.
Träden har rätt smala mörka grön bruna stammar och bladen är i ungefär samma färg och spetsiga till formen. I träden finns små vita blommor och där hänger också de runda orangea frukterna som jag tror kan vara apelsiner.
Men bakom mitten kvinnan finns inga träd, utan istället en stor buske i samma färg som träden fast med lite mindre blad.